På Trollsländans förskola i Södra Ryd i Skövde har arbetet med Make a Move nu dragit igång. Målet är tydligt: en mer rörelserik vardag för barnen, där pedagogernas roll som förebilder och samverkan med andra aktörer blir viktiga nycklar för att lyckas.
Förskolan inledde satsningen med ett möte där en mindre grupp ur personalen fick analysera nuläget och forma mål framåt. Därefter fortsatte processen tillsammans med all personal under APT.
Nulägesbilden gav en tydlig översikt över hur förskolan arbetar idag, bland annat hur pedagogerna fungerar som rörelseförebilder, vilka aktiviteter man har som bjuder in till rörelse idag, hur miljöerna ute och inne främjar rörelse och hur man når ut till vårdnadshavarna.
”Utmaningen blir att få det att ske naturligt”
Helena Hagström, rektor på förskolan, lyfter en central utmaning:
– Jag tror att utmaningen blir att få in rörelsen så naturligt att det inte känns som något extra, utan något som bara sker automatiskt i det vi redan gör.
Den långsiktiga målbilden handlar om att skapa engagemang hos personal, barn och vårdnadshavare och att nå de barn som rör sig minst. Alla ska känna sig trygga i att röra sig på olika sätt och i olika sammanhang.
– Jag ser mest fram emot att få uppleva barnens glädje. Det är jag helt säker på att vi kommer få se, och även pedagogernas, säger Helena.
Pedagogens roll som rörelseförebild
Under arbetet blev det tydligt att pedagogernas roll som rörelseförebilder är avgörande. Uttryck som ”barn leker där pedagogerna är” och ”barn gör som vuxna gör” sammanfattade betydelsen av vuxnas delaktighet. Samverkan med andra, till exempel vårdnadshavare, föreningsliv, BVC och familjecentral, lyftes också som en viktig pusselbit för att skapa bättre förutsättningar för rörelse.
– Det viktigaste är att alla ska känna glädje till rörelse. Och att vi gör förflyttningar i vårt område genom att kroka arm med andra aktörer, säger Helena.
Samsyn och konkreta idéer för vardagen
När hela personalgruppen samlades under APT fick de möjlighet att skapa gemensam förståelse för det fortsatta arbetet. De samtalade bland annat om hur de kan vara goda rörelseförebilder, vad de säger ja och nej till av barnens aktiviteter, vilka hinder som finns och hur de kan stötta varandra.
Det framkom att pedagogerna har olika personliga ingångar till rörelse och tillåter olika mycket, men också att de kan stötta och påminna varandra för barnens möjlighet till motorisk utveckling. Många konkreta förslag delades kring hur mer rörelse kan flätas in i barnens vardag.
”Vi ska väva in det i den verksamhet vi redan har och göra små förflyttningar som i slutändan gör stor skillnad”
