På en avdelning med de allra yngsta barnen på Trollsländans förskola i Skövde har pedagogerna under en veckas tid arbetat med verbet ”hoppa”. Genom lek och utforskande har barnen fått möta ordet och rörelsen på många olika sätt – när handen hoppar, när hela kroppen hoppar och när ett föremål hoppar.
En morgon står ett av barnen, som är ett år gammal och precis lärt sig att gå, på en liten studsmatta. Barnet är nyanländ till Sverige och varken barnet eller vårdnadshavarna har ännu några kunskaper i svenska. Medan barnet hoppar upp och ner uttalas ordet ”hoppa”.
Det blir ett starkt och tänkvärt ögonblick. Barnets första svenska ord blir inte ett substantiv som ”lampa” eller ”boll”, utan ett verb kopplat till kroppen och rörelse. Ett ord som känns, görs och upplevs och barnet expanderade sitt ordförråd på ett sätt som blir både meningsfullt och konkret.
